...har bytt bloggadress till:

glennsdiva.bloggspot.com

...åååh det känns helt underbart.
Jag har inte umgåtts med denna person på några.
Trodde i principsak att hon hatade mig. Och hade glömt mig för all evig tid.
Men tro det att jag blev förvånad när jag fick ett sms där gamla vännen önskade mig Gott Nytt år.
Jag har all denna tid sedan vi slutat umgåtts gått och hoppats på varenda dag om ett telefonsamtal från henne.
Och önskat att hon funnits i mitt liv.
För även om inte hon kanske ansåg mig som sin vän. Så har hon alltid alltid varit min vän.
Så mycket jag och hon har missat av varandras liv.

...min älskade Johan.

Även om han grymtar och stönar i protester om morrnarna när man väcker honom eller så.

Men gulligast är ändå hur hans små söta nassar alltid hamnar utanför täcket. <3

...vem fick man inte idag behöva väcka med en putt i rumpan...jo nämligen Glenn Top.

Annars skulle det nog ha varit Johan...den sömntutan och vresputten om morrnarna. Glenn och Johan är lika mycket sömntutor båda två. =P

I alla fall.
Glenn fick gått och väl pallra sig upp från sin halmbeströdda bädd. =P

Matte tänker inte behaga hästen med och gå in i boxen när han är liggandes och servera frukosten framför hovarna på honom. XD

...men världens vändes upp och ner när min kusin glömde
sin väska i våran bil och fanns 5 mil bort...då hon behövde
 den med sina epilepsi mediciner.
Och senare på kvällen biten av en hund i benet där en hörntand rispade till i huden.
Men annars har det varit en toppen jul. =D

...var väldigt stor idag.
Jag vaknade av en känsla av att vilja ringa och prata en massa med Marika, åka hälsa på Rebecka med sina hästar och äta middag med mormor.

Men saken är den att mormor gick bort för 11 år sedan och mormor är minsann den som är mest saknad av alla barnbarn omkring vid jul.
Men jag håller henne vid liv i mitt hjärta och försöker minnas så gott de går varje dag hur varje jul sen barnsben var när mormor var i livet.
Gud vad jag saknar henne.
Vissa saker här i livet är väldigt orättvist.
Den man saknar allra mest är den första till att gå här i livet.

Rebecka...oooh att tala om henne.
Vilken tjej...trevlig, glad och sorglös...tills då hennes inre demoner som tog det bästa av henne som fanns kvar och lämnade ett hålrum hon inte kunde leva med. Hon tog sitt liv för
6-7år sedan och lämnade en hel skara familj sörjandes efter sig.
Samt en person som såg henne som hennes vapendragare den tiden.
Nämligen jag....jag fick aldrig reda på att hon hade gått bort...läste det i tidningen...gjorde mig ledsen...men jag åkte på hennes begravning och besökt hennes grav titt som tätt.

Marika hon med ett hjärta av guld.
alla var välkommen och alla fick plats i hennes hjärta.
I tonåren så var vi ganska bra kompisar. Var iväg på ridläger en sommar på Gotland och jäklar vad kul det var.
Men sen vuxen ålder så var vi vänner men inte så nära vänner som vi var då.
Det värsta jag kommer ihåg var att detta året på midsommar fick jag reda på att hon gått bort. Jag förstod det inte riktigt till en början...men hennes cancer hon kämpat med i dom år...tog ut sin rätt.
Marikas begravning var jag och min bästa kompis Kajsa på...gamla vänner från stallet fanns där...men ingen ville prata med mig.
Det allra roligaste minnet jag har av Marika var den gången hon och jag var ute och red på våra hästar för 2 år sedan.
Plötsligt så tappade Marika sitt spö och jag frivilligt som rider barbacka hoppar av och ger henne det.
Grejjen var ju det att jag kom ju inte upp på Glenn sen efter det. Ingen sadel...så vi fick gå en bit tills Marika utbrister:
- Titta där finns det et brevlåda du kan klättra upp på och siita upp ifrån på.
Jag tar ju och gör som Marika sa...tyckte det var en bra ideé just då. Förutom då brevlådan inte höll för min tyngd och vek sig.
Damen i huset brevlådan tillhörde stod i fönstret och kollade på undrades vad det var för spektakel på gång och rätt så snabbt så försvann jag och Marika därifrån med våra hästar asgarvandes.

Men saken är den att hur länge personerna än är borta så är dom inte så långt borta ändå.
För dom finns alltid i ens tankar och hjärta.
Och jag saknar verkligen varje person som ovannämnd är varenda dag i mitt liv.
Jag är tacksam för varenda dag dessa 3 personer har funnits i mitt liv.
Även om det var för en kort stund.
Saknar er. Och jag önskar er en god jul.
Kram Rachel.

...jag ser hur min mamma och min moster försöker kämpa emot
att erkänna hur lika dom egentligen är.
Detta såg jag tidigare ikväll när jag kom hem till mina föräldrar
och skulle hälsa på min moster Henny.
Som kommit från Danmark idag och för att delta på moster Gunhilds begravning.
Min mamma som gärna hjälper godhjärtat och utan några krav sina egna barn som uppskattar den hjälpen helhjärtat i svåra situationer.
Är så lik där med moster Henny med att hon gärna hjälper godhjärtat och utan några krav andra personer hon inte känner, som uppskattar den hjälpen.
Det är där jag ser den likheten så skarpt.
Men det är något som ingen av dom skulle någonsin erkänna för varandra.
För både min mamma och min moster är stolta och starka kvinnor som tycker dom lyckats här i livet med sina val. Och det har dom.
Min mamma som fött 4 barn med 3 olika fäder och ändå så varit stark nog att våga utsätta sitt hjärta för att leta efter äkta kärlek och funnit den.
Min moster Henny som fött 3 barn med en och samme man men lämnade honom för att söka äkta lycka och funnit den i sin man Frank och sin talang med sina fingrar som florist.
Dessa är 2 av mina starka förbilder här i livet som båda är mina klippor med att drömmar aldrig är omöjliga att kunna slå in. Att berg inte är så stora att bestiga. Att solen skiner efter regn.
Men det viktigaste dom glömt sedan länge tillbaka är att dom är trots allt systrar, som
växt upp i samma familj. Blivit älskade av samma föräldrar var och en lika mycket.
Det som gör mig ont i min själ är att dom har mist en syster från den familj dom var sedan länge tillbaka, just det att dom inte förstår hur viktigt det är med familj.
Någon dag kanske den ena av dom inte finns i livet längre och då dom står där och tänker på hur deras förhållande hade kunnat vara om dom insett hur viktig familj är.
Även om den familjen bor på andra sidan havet.  
Jag somnar tryggt varje natt av tanken,på att dessa 2 helt underbara kvinnor har varit en del av mitt liv sedan dag 1 av min uppväxt.
Alltid har funnits där för mig och varit några av dom som har varit med och format mig till den kvinna jag är idag.
Detta är en sak jag aldrig kan återgälda vad dessa 2 så starka och stolta kvinnor har gett mig i livet.
Det enda jag kan ge är min eviga tacksamhet och min eviga kärlek.
Och alltid lova att bära med mig dom i mitt hjärta så länge jag lever och andas.
//Rachel.

Jag och Glenn har kommit med i Hästfocus.

Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeek!!!

Ska iväg och köpa tidningen idag. =P

Fyyyyyyyyyy faaaaaaasen vad kul.

OHOHOOHOOHOOHOHHH!!!

En sak till...gissa vem som ska jobba som fotomodell nästa gång hon åker till Danmark?!

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!

WEIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!

Riktig lyckad dag känns det som....WEIIIIIIIIII!!!

<3 <3 <3 <3 <3 Älskar hela världen idag känns det som. =P

PÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖSSS!!!